Jag börjar inse, att jag har en dödlig sjukdom. Bröstcancer. Jag måste förlika mig med tanken att det är på riktigt. Nerverna och tankarna flyger runt i min kropp. Jag har slutat äta värktabletter på grund av blödningsrisken vid operationen. Naprosyn, som jag äter dagligen, för min artros och fibromyalgi, har en blodförtunnande bieffekt. Jag får väl stå ut med värken, för inte vill jag bidra med komplikationer.
Igår var jag så trött och så illamående, att jag försökte faktiskt spy. Det gick inte, för jag kräks nästan aldrig. I stället för att spy, så tog jag toalettborsten och började rengöra toastolen och vips så var spykänslan borta. I alla fall för den gången. Det kändes ungefär som för 32 år sedan, då jag var gravid med sonen. Då hände precis samma sak. Fast det pågick i tre månader. Från och till.
Idag känns det bättre. Jag vet inte om det var en kombination av nerver, värk och en omkring mig pågående magsjuka. Folk skiter, har feber och mår illa.
I alla fall så har jag ordnat lite sysselsättning för mig idag. Sorterar papper, lägger in i mina två arkivväskor. Jag fann en så fin bild, som jag köpte av en konstnär som heter Laila Wikström, Sunderbyn. Hon hade låtit göra stora vykort. Det är ett sådant jag har. Duktig akvarellist och texten är så bra. Det är nog ett tiotal år sedan jag köpte den.
Visst är den fin? Akvarellen av Laila Westman
Â