Allt och ingenting

En intressant blogg! Skapa är mitt motto!

Tyvärr är detta inte en bra dag. Känner mig trött, lite ont i huvudet och lite nysig. Kanske måste jag stanna hemma och inte besöka min väninna på sjukhuset , som jag hade tänkt. Hon är nyopererad. De har plockat bort ungefär halva lungan på henne. En elak cancerknöl ca 6x 10 cm. Usch. En förkylning är inte att föredra där inte. Får nog ringa henne och avvakta några dagar. Synd. Hade sett fram emot att träffa henne.

Jag  är nu hemkommen, efter bröstcanceroperationen. Kom hem igår, endast en dag efter ingreppet. Tisdagen ägnade jag åt att ta prover, information, läkarbesök och narkosläkaren skrev ner alla viktiga detaljer, om mitt allmäntillstånd och mediciner som jag brukar normalt. Det är viktigt, att de vet så mycket som möjligt, om den som ska sövas.

I Umeå opererar de bröst två gånger i veckan. Måndagar och onsdagar. De gör ca 150 bröstoperationer per år. Jag blev opererad en onsdag. Mera exakt den tredje februari. Vi var fyra stycken, som skulle opereras den dagen. Tre, för första gången. En hade redan genomgått två operationer tidigare. Nu var det dags för henne, att ta bort hela bröstet. Jag hoppas bara, att det inte går så långt för mig. Då tar de även alla körtlar och då blir det mera komplicerat, med lymfsystemet.

Det kändes bra, att vi var flera med samma problem.Vi satt och skämtade och pratade hela dagen, så fort vi möttes i olika väntrum. Min rumskompis Gunilla och jag, var uppe till sena kvällen och smög oss ut i matsalen, för att få en sista kopp kaffe, vid 23.30-tiden. Jag tog även en fullkornskorpa till kaffet. Det är förbjudet att äta något efter åtta på kvällen. Man måste vara fastande inför operationen. Jag trotsade detta förbud. Jag är ibland lite laglös. Hehe. Kvällen avslutades med en dubbeldusch.

På morgonen var jag nummer två som operationsobjekt. Det första jag måste göra, var att duscha och sedan åka ner ett par våningar, för att få lokalisera cancerknölen. De sprutade in en färgad vätska i bröstet och en annan radioaktiv sak och körde in mig i en maskin. Där fotades bröstet under tio minuter. Sedan var det bara för dem att rita upp var knölen befann sig. Helt smärtfritt var detta.

Dags att Ã¥ka till operation. En lugnande dÃ¥lig vätska fick jag svälja och efter nÃ¥gra minuter, hade jag såå trevligt med personalen. Hi hi…riktigt kul. Läkaren kommer in och hälsar pÃ¥ mig och jag berättade att jag sovit dÃ¥ligt natten innan. Han svarade mig med ett leende: Men det har inte jag. Vilken tur dÃ¥. Jag kände mig sÃ¥ lugn. En utsövd läkare och ett glatt gäng runt mig. Kunde det bli bättre. Narkosläkaren säger:  Snart sover du.

Det var precis vad som hände. Jag vet ingenting förrän jag vaknar upp och har klockan på väggen i uppvakningsrummet. Klockan var då exakt 13.00. Hur pigg som helst. Efter ett tag kommer det någon från avdelningen och hämtar upp mig. Konstigt nog mår jag oförskämt bra. Jag har ju varit opererad förr och då mådde jag apa i tre dar.

Jag hinner bara komma upp till mitt rum, så kommer Sören och hälsar på.

Här prövar jag att få in oss båda på samma bild, men det var hopplöst.

Jag var fortfarande drogad efter operationen, men jag ville till fikarummet för att få i mig kaffe, innan kaffeabstinensen slog till. Jag klarar mig 15 timmar utan kaffe. Sedan kommer en migränliknande ilsken huvudvärk.

Jag har fått lära mig att ju fortare man är uppe ur sängen, efter en operation, dess mindre risk för blodpropp. Jag sov inte en minut på hela dagen. Inte förrn natten kom. Inget besked denna dagen om de hade sett något i portvaktskörteln. De analyserar ju den under operationen. En anings irriterad på att inte få veta samma dag. Jag knorrade lite med personalen, som kom med fel magmedicin till mig. Jag använder Nexium, för min sura mage. INTE OMEPRASOL. Det hade jag dagen innan deklarerat tydligt och klart. Vad kommer hon med? Joo  Omeprazol !!!!!  Jag vägrar!!!

En natt till på lassa och jag är redo att åka hem. Sonen och Sören kommer och hämtar mig. Jag mår fortfarande oförskämt bra, då jag tar adjö till mina bröstsystrar, som också ska åka hem.

Väl hemkommen hämtar sonen en Princesstårta. Dottern med barnen kommer, min kompis Karin kommer, Sörens syrra Viktoria kommer och givetvis  sonsonenVilmer, som kommer direkt från dagis. Tårtkalas och glädje runt bordet, då jag berättar att snabbanalysen såg fin ut.

Karin, Sörens syrra Viktoria, min dotter Jessica och Sören glada åt en god tårtabit. Barnen såg på barntv.

Inga spÃ¥r efter cancerceller. MEN…det finns fortfarande ett frÃ¥getecken. Kommer den stora analysen att visa samma sak. Där gÃ¥r de in i microstorlek och kollar portvaktskörteln. Svar om ca 4 veckor. Har de funnit nÃ¥got dÃ¥, blir det tyvärr en till operation, där de  tar bort flera lymfkörtlar. Men jag tar inte ut nÃ¥gon sorg i förskott. Det här ska gÃ¥ bra.

Karin kom med en orkide’ som heter  Guckusko.

Aleksander och sonen på väg att åka hem efter fikat.

En nyss hemkommen och nyopererad Anita med Sören, som är glad att jag är hemma.

Nu kommer det en period av väntan tills den 2 mars, då jag ska på återbesök och där får jag veta allt om analysen. Då får man även veta vilken typ av cancercell man har. Är det en ärftlig sådan. Då är det extra viktigt att min dotter och hennes dotter kollar upp sig. Må Gud beskydda oss från detta.

I gÃ¥r kväll kände jag mig inte sÃ¥ bra. Lite ont i luftrören och okristeligt trött och varm. För att mota  ”Olle i grind”, sÃ¥ tuggade jag i mig en hel stor klyfta vitlök, lagd mellen tvÃ¥ skivor salamikorv. Ett glas vatten pÃ¥ det. Därefter gurglade jag i saltvatten, tills jag nästan spydde (enda gÃ¥ngen jag skulle kunna spy, är väl dÃ¥ jag gurglar). Det gör jag alltid dÃ¥ jag känner att jag är pÃ¥ väg att bli förkyld. Hoppas det hjälper denna gÃ¥ng, för jag vill inte skjuta upp operationen. Ju tidigare de tar bort knölen dess bättre. Den växer ju, den KNÖLEN! Den ska bort pÃ¥ onsdag!!!! Därefter drog jag i mig en Pulmicort. Jag använder det när jag  blir förkyld, eller dÃ¥ det är nÃ¥got annat, som stör i mina luftrör. Jag ska upprepa proceduren alldeles strax. Jag känner inget i mina luftrör nu. Kanhända, att jag tog det i tid. Hoppas verkligen det.

I alla fall sÃ¥ kommer nästa sida här av sagan, som  Margareta författade och illustrerade som barn och jag tycker den är sÃ¥ bra. Man vill se mera. Jag undrar ocksÃ¥ varför jag fick den av henne dÃ¥ för 35 Ã¥r sedan. Varför gav hon den inte till sin mamma? Jag frÃ¥gade hennes mamma dÃ¥ och hon sa bara, att hon inte ens hade sett den. Margareta hade inte  visat sin mamma. Jag var först att fÃ¥ ta del av denna fina saga. Jag blev sÃ¥ glad…..och är förstÃ¥ss fortfarande.

…..fortsättning frÃ¥n igÃ¥r.

Är inte trollmusen gullig, säg?

fortsättning följer……..