Allt och ingenting

Idag mår jag inte bra. Svidet i luftrören har övergått till halsont. Småsover, så fort jag lägger mig. Proppar jag i mig värktabletter, vilket jag gör, så känns det lite bättre. Jag tar två brufen och en tradolan för värken i bröstet som är opererat. Det gör inte så ont, bara jag håller mig i stillhet. Halsen gör ondare.

Lite bilder från den tråkiga sjukhusmiljön, tänker jag lägga in här.

Här ligger jag alldeles nyss uppkommen från uppvakningen, Aptiten var väl inte den bästa.

Nog är det en tråkig miljö. Jag låg närmast detta, så det var en fördel.

Min låsbara garderob, lika tråkig.

Vi hade i alla fall en tv på rummet. Utan programkontroll.

Min rumskamrat Gunilla bakom draperiet.

Fikarummet. Även det mycket tråkigt inrett., fast funktionellt. Micron fungerade.

Tv:n också, knappt.

Eftersom jag fick cancerbeskedet mitt i det att jag skulle bli av med kattungarna, så kändes de, som en stor belastning, då jag ju skulle  läggas in på lassa. Att vara borta från dem kändes inte bra. Jag satte in en annons på kvällen i Blocket, under katter säljes. På morgonen ringde en tjej från Åre och beställde den ena kattungen. Han som fått namnet Pelle-Plutt.

Hon kom också och hämtade den en vecka senare, då de var flyttfärdiga. 12 veckor är en gängse regel enligt Sverak och i enlighet med djurskyddslagen. Den andra lille parveln hade ännu inte fått veta av ett nytt hem tre dagar före jag skulle läggas in. Inte för att han var fulare eller nåt annat, utan jag är noga med vart katterna tar vägen, då jag säljer dem. Jag vill att de ska få bra hem. På lördagsmorgonen så ringer telefonen och en dam från Hällnäs, presenterar sig och berättar om sitt tidigare liv med katter. Hon verkar bli en bra matte till min lille Benny-Boy.

Storebror Mimmi-Maja,  berättar för Benny-Boy om livet där ute.

De kommer samma dag och hämtar honom. Slut på det bekymret.

Nyäten, med näsan full av kattmat, slickar sig om munnen. Sista fotot på Benny-Boy innan han åkte iväg.

För att fortsätta på operationstemat, så måste jag berätta, att min urin har varit, från riktigt kraftigt medelhavs-blågrön kulör till ljust mossgrön. Efter operationens första kiss på toa, tittade jag ner i toastolen, då jag spolade. Haha, jag skrattade till, då jag fick se den kraftigt blå färgen.

Blåkiss. Så här såg det ut.

Vilken tur att jag hade läst om detta innan, att det skulle ske. Igår då jag hade bajsat och torkade stjärten, så var bajset grönt, hihi. Det hade jag inte läst om, men det är nog av samma anledning. Den blå vätskan de sprutade in i min kropp är ju ett ämne, som kroppen väljer att avlägsna, utan att jag behöver anstränga mig. Kommer ut den naturliga vägen. Idag fanns det ingen blåfärg i kisset.

Igår åkte jag in till centrum, för att inhandla en sak jag länge tänkt göra. En behå med knäppning fram. Det är det bästa behåköp jag någonsin gjort. Så härlig passform och nu när jag behöver extra stöd för att inte det ska slita i såret blev denna perfekt. Anledningen till att jag har tänkt på detta förr är att min artros och fibro har gett mig begränsningar i rörelseapparaten. Vissa dagar kan jag inte knäppa bak. Jag har inte prövat att köra bil själv, ännu. Jag tror att om ett par dagar är det möjligt också.

Jag tror även att jag drabbats av en halsförkylning. Vad nu det är för något, men det känns så. Jag mår bara bra.

Min dotter är förståss orolig inför framtiden. Vi vet ju inte än om det är en genrelaterad cancer. Några veckors väntan, innan vi får veta. Hon har redan beställt tid för kontroll. Det är som jag alltid sagt. Mota Olle i grind är bättre, än att gå ovetande.

Jag  är nu hemkommen, efter bröstcanceroperationen. Kom hem igår, endast en dag efter ingreppet. Tisdagen ägnade jag åt att ta prover, information, läkarbesök och narkosläkaren skrev ner alla viktiga detaljer, om mitt allmäntillstånd och mediciner som jag brukar normalt. Det är viktigt, att de vet så mycket som möjligt, om den som ska sövas.

I Umeå opererar de bröst två gånger i veckan. Måndagar och onsdagar. De gör ca 150 bröstoperationer per år. Jag blev opererad en onsdag. Mera exakt den tredje februari. Vi var fyra stycken, som skulle opereras den dagen. Tre, för första gången. En hade redan genomgått två operationer tidigare. Nu var det dags för henne, att ta bort hela bröstet. Jag hoppas bara, att det inte går så långt för mig. Då tar de även alla körtlar och då blir det mera komplicerat, med lymfsystemet.

Det kändes bra, att vi var flera med samma problem.Vi satt och skämtade och pratade hela dagen, så fort vi möttes i olika väntrum. Min rumskompis Gunilla och jag, var uppe till sena kvällen och smög oss ut i matsalen, för att få en sista kopp kaffe, vid 23.30-tiden. Jag tog även en fullkornskorpa till kaffet. Det är förbjudet att äta något efter åtta på kvällen. Man måste vara fastande inför operationen. Jag trotsade detta förbud. Jag är ibland lite laglös. Hehe. Kvällen avslutades med en dubbeldusch.

På morgonen var jag nummer två som operationsobjekt. Det första jag måste göra, var att duscha och sedan åka ner ett par våningar, för att få lokalisera cancerknölen. De sprutade in en färgad vätska i bröstet och en annan radioaktiv sak och körde in mig i en maskin. Där fotades bröstet under tio minuter. Sedan var det bara för dem att rita upp var knölen befann sig. Helt smärtfritt var detta.

Dags att åka till operation. En lugnande dålig vätska fick jag svälja och efter några minuter, hade jag såå trevligt med personalen. Hi hi…riktigt kul. Läkaren kommer in och hälsar på mig och jag berättade att jag sovit dåligt natten innan. Han svarade mig med ett leende: Men det har inte jag. Vilken tur då. Jag kände mig så lugn. En utsövd läkare och ett glatt gäng runt mig. Kunde det bli bättre. Narkosläkaren säger:  Snart sover du.

Det var precis vad som hände. Jag vet ingenting förrän jag vaknar upp och har klockan på väggen i uppvakningsrummet. Klockan var då exakt 13.00. Hur pigg som helst. Efter ett tag kommer det någon från avdelningen och hämtar upp mig. Konstigt nog mår jag oförskämt bra. Jag har ju varit opererad förr och då mådde jag apa i tre dar.

Jag hinner bara komma upp till mitt rum, så kommer Sören och hälsar på.

Här prövar jag att få in oss båda på samma bild, men det var hopplöst.

Jag var fortfarande drogad efter operationen, men jag ville till fikarummet för att få i mig kaffe, innan kaffeabstinensen slog till. Jag klarar mig 15 timmar utan kaffe. Sedan kommer en migränliknande ilsken huvudvärk.

Jag har fått lära mig att ju fortare man är uppe ur sängen, efter en operation, dess mindre risk för blodpropp. Jag sov inte en minut på hela dagen. Inte förrn natten kom. Inget besked denna dagen om de hade sett något i portvaktskörteln. De analyserar ju den under operationen. En anings irriterad på att inte få veta samma dag. Jag knorrade lite med personalen, som kom med fel magmedicin till mig. Jag använder Nexium, för min sura mage. INTE OMEPRASOL. Det hade jag dagen innan deklarerat tydligt och klart. Vad kommer hon med? Joo  Omeprazol !!!!!  Jag vägrar!!!

En natt till på lassa och jag är redo att åka hem. Sonen och Sören kommer och hämtar mig. Jag mår fortfarande oförskämt bra, då jag tar adjö till mina bröstsystrar, som också ska åka hem.

Väl hemkommen hämtar sonen en Princesstårta. Dottern med barnen kommer, min kompis Karin kommer, Sörens syrra Viktoria kommer och givetvis  sonsonenVilmer, som kommer direkt från dagis. Tårtkalas och glädje runt bordet, då jag berättar att snabbanalysen såg fin ut.

Karin, Sörens syrra Viktoria, min dotter Jessica och Sören glada åt en god tårtabit. Barnen såg på barntv.

Inga spår efter cancerceller. MEN…det finns fortfarande ett frågetecken. Kommer den stora analysen att visa samma sak. Där går de in i microstorlek och kollar portvaktskörteln. Svar om ca 4 veckor. Har de funnit något då, blir det tyvärr en till operation, där de  tar bort flera lymfkörtlar. Men jag tar inte ut någon sorg i förskott. Det här ska gå bra.

Karin kom med en orkide’ som heter  Guckusko.

Aleksander och sonen på väg att åka hem efter fikat.

En nyss hemkommen och nyopererad Anita med Sören, som är glad att jag är hemma.

Nu kommer det en period av väntan tills den 2 mars, då jag ska på återbesök och där får jag veta allt om analysen. Då får man även veta vilken typ av cancercell man har. Är det en ärftlig sådan. Då är det extra viktigt att min dotter och hennes dotter kollar upp sig. Må Gud beskydda oss från detta.

Den här dagen blev en nedisningens och avisningens dag. Vi åkte iväg till OK på Haga och hyrde en gördetsjälv-bås med manuell tvätt. Bilen blev grundligt avisad och tvättad med medel och allt. Torkning och en silicon spray på lister och låsolja. Grafit låsolja är den bästa, har jag upplevt. Bilen blev som ny. Mina grannar som sett bilen innan undrar nog vad som hänt. Hihi. Jag säger inget….

Jag åker i väg till lassa i morgon bitti, för inläggning och operationen på onsdag. BORT MED DEN FULA KNÖLEN I BRÖSTET. Håll tummarna att det inte spridit sig till lymfan.

Nu kommer sista delen av sagan som Margareta skrivit. sid 4 varsågod

……fortsättning från i morse.

SLUT PÅ DEN FINA SAGAN !!!

Nää, nu får det vara nog! Denna hemska vinter! Bilbesiktningstid kl 8.00 idag och bildörrarna är belagda med så mycket is, så det är omöjligt att öppna dem. Snön som kommit ner de sista dagarna, har lagt sig fast på bilen, i form av ett istäcke. Då Sören i går kväll satte i motorvärmaren, så upptäckte han att bilen var nedisad. Förhoppningsvis, skulle isen smälta under morgonen, då kupevärmaren satte i gång. Icke sa Nicke.  Bara ett lager till med is. Sören fick ta med sig hårfönen och en skarvsladd, för att försöka smälta isen, i alla fall på förarsidan, så jag kommer mig till besiktningen.Det är körförbud idag. Har helt glömt i all bedrövelse, att det finns en bil, som behöver omtanke. En dörr öppen (inte helt), med hjälp av fönen, tack å lov. Där kunde vi båda två gå in. Sören fick krypa över på andra sätet. Besiktningen gick bra. Ett positionsljus fattas. Det är allt. Efter besiktningen av bilen, ska jag själv besiktas. Provtagningar på lassa idag. Inför operationen på onsdag och inläggning i morgon.

Sjukhusbesöket gick bra. EKG och blodprover. Sedan hem och sova, vilket blev lite av i natt.

Mera saga av Margareta kommer här under. Sidan 3

……fortsättning från i går

I går kväll kände jag mig inte så bra. Lite ont i luftrören och okristeligt trött och varm. För att mota  ”Olle i grind”, så tuggade jag i mig en hel stor klyfta vitlök, lagd mellen två skivor salamikorv. Ett glas vatten på det. Därefter gurglade jag i saltvatten, tills jag nästan spydde (enda gången jag skulle kunna spy, är väl då jag gurglar). Det gör jag alltid då jag känner att jag är på väg att bli förkyld. Hoppas det hjälper denna gång, för jag vill inte skjuta upp operationen. Ju tidigare de tar bort knölen dess bättre. Den växer ju, den KNÖLEN! Den ska bort på onsdag!!!! Därefter drog jag i mig en Pulmicort. Jag använder det när jag  blir förkyld, eller då det är något annat, som stör i mina luftrör. Jag ska upprepa proceduren alldeles strax. Jag känner inget i mina luftrör nu. Kanhända, att jag tog det i tid. Hoppas verkligen det.

I alla fall så kommer nästa sida här av sagan, som  Margareta författade och illustrerade som barn och jag tycker den är så bra. Man vill se mera. Jag undrar också varför jag fick den av henne då för 35 år sedan. Varför gav hon den inte till sin mamma? Jag frågade hennes mamma då och hon sa bara, att hon inte ens hade sett den. Margareta hade inte  visat sin mamma. Jag var först att få ta del av denna fina saga. Jag blev så glad…..och är förståss fortfarande.

…..fortsättning från igår.

Är inte trollmusen gullig, säg?

fortsättning följer……..

För att skingra tankarna, så håller jag på med allt möjligt. Bland mina sorterade papper, fann jag en gulnad ihophäftad saga på skrivmaskinspapper, skriven av min gamla väninnas, sedan barnsben, dotter Margareta. Hon gav den till mig. Troligtvis, för att jag redan då, för ca 35 år sedan skrev egna sagor. Den här ska du ha, sa hon och log åt mig, så där lite sött, som bara barn kan. Hon hade börjat skolan, men kunde inte skriva så bra själv, så fröknarna hjälpte henne att skriva. Nu har jag fått veta, att den lilla tösen har dyslexi och ska gå en kurs för sådana drabbade. Nu är hon ca 43 år och är drabbad av en cancer hon också. Lungcancer, som de ska operera bort om två veckor. Vi stöttar varandra i cancereländet.

Här under lägger jag in en sida från hennes fantasifulla saga, för varje dag, innan jag drar iväg till operationen. Totalt fyra sidor. Det är Margareta, då ca 8 år, som illustrerat sagan.

Sagan heter :  Sagan om Rosmarinda, skriven av Margareta Johansson ( hon har givit mig tillstånd att publicera den här)

.. fortsättning följer i morgon…..

Jag börjar inse, att jag har en dödlig sjukdom. Bröstcancer. Jag måste förlika mig med tanken att det är på riktigt. Nerverna  och tankarna flyger runt i min kropp. Jag har slutat äta värktabletter på grund av blödningsrisken vid operationen. Naprosyn, som jag äter dagligen, för min artros och fibromyalgi, har en blodförtunnande bieffekt.  Jag får väl stå ut med värken, för inte vill jag bidra med komplikationer.

Igår var jag så trött och så illamående, att jag försökte faktiskt spy. Det gick inte, för jag kräks nästan aldrig. I stället för att spy, så tog jag toalettborsten och började rengöra toastolen och vips så var spykänslan borta. I alla fall för den gången. Det kändes ungefär som för 32 år sedan, då jag var gravid med sonen. Då hände precis samma sak. Fast det pågick i tre månader. Från och till.

Idag känns det bättre. Jag vet inte om det var en kombination av nerver, värk och en omkring mig pågående magsjuka. Folk skiter, har feber och mår illa.

I alla fall så har jag ordnat lite sysselsättning för mig idag. Sorterar papper, lägger in i mina två arkivväskor. Jag fann en så fin bild, som jag köpte av en konstnär som heter Laila Wikström, Sunderbyn. Hon hade låtit göra stora vykort. Det är ett sådant jag har. Duktig akvarellist och texten är så bra. Det är nog ett tiotal år sedan jag köpte den.

Visst är den fin? Akvarellen av Laila Westman

Oj, oj nu börjar det bli påtagligt. Den gruvsamma, samtidigt overkliga op.dagen, närmar sig och jag fick  kallelsen idag på posten, den jag blev lovad av sköterskan igår. Jag försöker att koncentrera mig, på att läsa igenom alla papper. Det är remisser hit och remisser dit. Jag ska  gå iväg för att ta prover före operationen och efter. Att hålla reda på allt detta, tycker jag blir jobbigt, när det inte riktigt framgår, när jag ska ta dessa. Går det ta på morgonen innan op. eller måste jag dit på måndag? Det är nu den stora fråga. Är det jag som inte kan koncentrera mig på uppgiften, eller är blanketten icke-duglig. Jag måste be Sören läsa den. Han säger, efter han läst igenom texten: Du måste nog ringa och kolla.

Tack o lov kunde inte han heller tyda den. Oj va jobbigt, bara det. Jag ska fylla i en massa saker, på ett antal sidor, om min hälsa. Hälsodeklaration.

Ha ha, måste le i eländet….. En fråga lyder: Har du eller har du haft några dessa besvär…kryssa Ja eller Nej…       (Nästa rad).     Sjösjuka/åksjuka     Om Ja….Vilket år började behandling/medicinering.  Vad svarar man där? Jag är född med åksjuka. Som barn hade jag svårt att åka bil med min far och sitta i baksätet, där man inte såg framåt så mycket. Tittade mest in i skogen, för att få se nåt spännande där. Titta på vägen, sa pappa. Då blir det bättre. Sjösjuka har jag haft sedan jag började med båt. Jag blir till och med sjösjuk vid kajen, speciellt på en stor båt, Finlandsfärjan t.ex. Behandling/medicinering? En cognac före avresa….det var medicinen på båten. Vaddå? Jag ska operera bort en tumör i bröstet! Dom är inte kloka, dessa blankettförfattare.

En annan dum fråga på första sidan. Av vilken orsak söker du vård? !!!!!!???? Dessa generella dra-alla-över-en-kam -blanketter kanske är bra ibland, men då man ska läggas in på operation, för en elakartad cancertumör, kunde de väl ha haft en annan blankett, mera relaterad till ingreppet. Det är vad jag tycker.

I går kväll åkte mitt lilla gullhjärta till kattunge, Pelle-Plutt, iväg till ett nytt hem. Han ska bo i det vackra Åre. Vi alla saknar honom. Storebror Mimmi-Maja!!(ja så heter han), brodern Benny-Boy, mamma Ester. Alla sökte honom i går kväll. Det bästa med att han farit är, att nu hänger han inte i gardinerna. I alla fall inte i mina! Två små kattungar triggar varandra till bus.

Benny-Boy och Pelle-Plutt, 12 veckor. I vilande ställning. Nog är de söta!

Lite kattfakta: Visste ni att en katt går med ungar i magen i nio veckor och att  katter sover 16 timmar per dygn.

Den store kattgubben, med det originella namnet Mimmi-Maja, här sörjande en lite kompis som åkt till Åre.

Här har vi föremålet för resan till Åre, Pelle-Plutt och barnbarnet Vilmer.

Kan man bli annat än varm om hjärtat, när man ser såna gulliga barn?